Skrivet av: solglitter | 06 april 2011

Glad läsning

Jag läste nyligen ut boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den är lättläst och friskt berättad. I början tillägnar Jonasson boken sin morfar, som älskade att berätta historier, skarva och ta till så det blev en bra saga, värd att lyssna till. Visst hade hans morfar rätt – vi lyssnar hellre till en god berättelse, än en en torr framställning i detalj, utan minsta lilla tankehopp eller spännande händelse. Titta på kvällstidningarnas löpsedlar, där helt galna rubriker skriker ut sina otroliga budskap för att man ska sälja lösnummer. Den som köper tidningen blir sedan besviken på själva artikeln, braskande rubriker håller sällan vad de lovar.

Boken handlar i alla fall om när Allan Karlsson rymmer från serviceboendet på sin 100-årsdag och så varvas de tokiga förvecklingarna ur detta beslut med hans mycket äventyrliga liv i allmänhet. Allan löser problemet med hur man ska sätta ihop en atombomb och få den att smälla när man vill åt Oppenheimer. Han räddar Franco från att sprängas i luften, ger atombomben till Stalin, sitter i Gulag arbetsläger i Vladivostok, träffar Maos fru, Mao själv, Kim Il Sung och Truman. Han räddar Churchill från att sprängas och sitter kort i säkerhetspolisens fängelse i Teheran, efter att ha korsat Himalaya till fots och med kamel, tillsammans med tre iranier. Som hundraåring stjäl han en väska som visar sig innehålla 50 miljoner kronor och inte har han några problem att tackla de svårigheter som följer av det. Allan jobbar gärna, han super gärna och han är mycket trevlig. Det enda han verkligen avskyr är politik och religion, om dessa två företeelser har han ingen åsikt alls, eftersom det slår honom som meningslöst. Så snart politiskt aktiva eller religiösa företrädare vill framföra sitt budskap, slår Allan dövörat till.

Man blir glad av att läsa boken. Visst dör folk överallt, visst handlar det ofta om hemska händelser, men man är hela tiden medveten om storskrävlarens och mytomanens friska berättande, så det gör inget. Allt är ju lögn ändå, med kanske en gnutta sanning. Och nog har Allan rätt, när han vägrar befatta sig med politik och religion och han anser att alla tycker så mycket och att de flesta konflikter börjar i sandlådestilen: Du är dum, nej, det är du som är dum, nej det är du som är dum…

Mitt läsande för mig vidare till en bok jag velat läsa länge: Ängelns lek av Ruiz Zafón. Vad läser du?

Annonser

Responses

  1. Hej,
    Det gick visst snabbare med Hundra åringen än med den förra boken:) får läsa den någon gång känns som det är en läsvärd bok. Hoppas du får härliga timmar läsning med Ängelns lek, gillade den boken. Jag håller jag på med Döder gök av Katarina Wennstam en bra bok det med!!
    Kram

  2. Ja, Shantaram var seg… Intressant, dock. Ängelns lek är ju alldeles underbar! Han är en mycket duktig författare Carlos Ruiz Zafón.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: